Puss


Kvällstur
Tog en lång ritt med wallenn igår, väldigt behagligt och roligt
För oss båda. Efter 40 minuter genom en fin skog blev det lite dressyr på ett fält, och det var sjukt mycket power i honom! Roligt tyckte jag. Var väl ute två timmar sammanlagt med min fina kille!


Langar lite insta
Är en handikappad människa som inte kan blogga, men här kommer lite bilder






Stockholm
Sitter på bussen på väg till huvudstaden tillsammans med klassen, ska bli spännande haha!


Fikar med mina homies

Såhär har det sett ut
Visar lite bilder från de senaste dagarna. Följ mig på instagram: Johannahillar





Ja va gott
Kom precis in från stallet. Sparade ridningen till systeryster då jag vet att hon var sugen på det. Själv ska jag ib i duschen snart och sedan kolla på bio med mr boyfriendo. Ska bara avrunda här först.

Då var man här igen

Graffffff
Mycket rolig lektion till klockan 11. Sen slutar jag. Whoo

Nöjd
Höll mitt tal i svenskan idag. Blev så nöjd att jag slängde upp det här så alla ska få ta del av det, eller ah, alla ni som läser min blogg... Inte så många. Dagens outfit med, bara för att jag ät blå som en smurf.

Svenska nationella muntliga.
De flesta anser att utbildningen idag är fantastisk. 5 härlig år på låg- och mellanstadiet, fyra år på högstadiet. Sedan ytterligare tre år på valt gymnasieprogram för att sedan slungas vidare på någon högskola. Ju mer du orkar plugga desto bättre, för då kommer du tjäna mycket pengar, ha råd med hus och leva lyckligt med världens bästa pension. Men riktigt så enkelt och härligt är det ju inte. För även om alla vet att studier är bra för karriären, så vet också alla om att man får bo trångt, gärna med någon skum rumskompis. Tid för att jobba finns inte riktigt, så det lilla studiebidrag man får går åt till att köpa nudlar och juice. Nya kläder kan uteslutas och utekvällarna handlar om kanske två öl på fredagkväll. Ett studielån känns aktuellt, men man vet att det tar år innan man är skuldfri igen. Helena Gunnarsson och Cecilia Alstermark är journalister för tidningen Kommunarbetaren och skrev i mars 2011 artikeln ”Det tar ”Eva” 14 år att tjäna in sin utbildning”. De förklarar att undersköterskor som gör en vidareutbildning endast tjänar 1000 kronor mer per månad. De har också gjort ett räkneexempel. Om utbildningen kostar runt 170 000 kronor och man drar lite skatter och skulder, så kommer det ta ungefär 14 år innan utbildningen lönar sig ekonomiskt. Det tycker jag är lite sjukt.
Hos många ungdomar klingar orden ”Jag vet inte vad jag vill bli”. ”Jag vill tjäna mycket pengar”, ”Jag tror inte jag ska satsa på det jag vill göra, för då kommer jag leva fattigt”. För mig känns detta tragiskt. Att vi människor, trotts framgångar och enorm utveckling i många ämnen, inte lyckats komma på ett sätt att motivera våra ungdomar bättre, det inkluderar mig. Att inte kunna ge bra betalt för några av våra viktigaste arbetsuppgifter. Jag säger inte att det är fel att tjäna mycket pengar på ett visst arbete, men jag hade önskat att skillnaden inte behövde vara så stor mellan två individer som arbetar och sliter exakt lika mycket.
”Maria tjänar mer på att sälja brädor än att vårda sjuka”. Så lyder rubriken för en artikel i tidningen Aftonbladet som skrevs 2008 av journalisten Irene Beertema. Maria Jumlin heter 25åringen som pluggade till sjuksköterska, medveten om att vänta sig en relativt dålig lön. Men när studierna var avklarade förstod hon att det var för dåligt för att ens överväga och jobbar nu på ett byggvaruhus, men bättre lön och förutsättningar än om hon tagit det där jobbet inom vården.
Jag tror att många kan hålla med om att 3 års dyr utbildning ska löna sig bättre än så. Att plugga ska ju fortfarande vara roligt och ge någonting! Det ska inte behöva kosta en halv förmögenhet att göra något man brinner för. Det är något som vi i vår egna skola, i Sverige och i resten av världen måste förändra. Att gå i skola blir ju mer och mer relevant, därför måste ju människans vilja att lära sig saker hållas vid liv. Har man inte råd, eller om man känner press och ångest, så är man tillslut inte längre villig att ta in det läraren säger, man orkar inte helt enkelt. Och nu menar jag inte att våra lärare gör skolarbetet tråkigt, tvärtom behöver vi dem. Jag tror inte det är de som orsakar sjukdomen ”skoltrötthet”. Jag tror problemet är att många ungdomar tänker, ”Det spelar ingen roll hur länge jag pluggar och hur mycket jag kan, jag kommer ändå aldrig få det där jobbet” och många stirrar sig blinda på alla dessa år man har kvar i skolan. Skolan är helt enkelt något man bara vill få överstökat. Bli klar, ta studenten och bli fri. För av någon anledning tror man att plugget ska ta slut när man är klar med skolan. Att kunskapskvoten är fylld.
Man kanske borde se det som att skolan aldrig riktigt tar slut, för det finns så mycket man lär sig varje dag, med eller utan mattebok och krångliga uppsatser. Allt går inte ut på att sitta vid skolbänken och kopiera av en text ur lärarens utvalda bok. Det går ut på att lära sig nya saker, hitta sin passion i livet, vad man själv vill göra och att utvecklas som individ. Och egentligen så är ju skolan ganska härlig, med vänner, skratt och något stabilt att luta sig mot när allt annat känns lite jobbigt.
New
Se precis börjat historien. Passar på att visa upp min nya ring huhu

Stressar

Fika
Pausar lite på stålboms.

Matpaus


